Om oss

Scoutmuseets_logga

 

Det mer systematiska bevarandet av svensk scoutings historia började med ett PM i januari 1970. Det var nästan 50 år sedan, men hela 60 år efter starten för scouting i Sverige. Många människor har därefter ägnat ett omfattande och kvalificerat arbete åt den här bevarandeverksamheten. Här försöker vi sammanfatta dess historia från början fram till i dag.

 

Bakgrunden till arkiv- och museiverksamheten

Vid 1960-talets slut hade svensk scouting existerat i nästan 60 år. Under hela den perioden förekom inga seriösa ansträngningar för att bevara dess historia för framtiden. Egentliga arkivtraditioner har strängt taget alltid saknats inom den svenska scoutrörelsen.

En månad före sin död 1970 skrev Bengt Junker en omfattande PM, där han för Svenska Scoutförbundets styrelse påtalade den här bristen och de risker den medförde. Bengt hade då varit en dynamisk och framsynt förbundsordförande för såväl Sveriges Scoutförbund som Svenska Scoutförbundet. Han var även initiativtagare till fyra stora humanitära aktioner, till Kjesäters folkhögskola, till Blå Hajken m.m.

I sitt PM drog Bengt upp riktlinjerna för hur ett rationellt och rimligt kostsamt arbete med arkiv och museum kunde förverkligas. Han rekommenderade av flera skäl att verksamheten skulle placeras på Kjesäter. Ärendet behandlades sedan i flera snabba vändor av styrelserna för scoutförbundet och folkhögskolan. Effekten blev att behoven för arkiv och museum arbetades in i planerna för skolans kommande utbyggnad.

Ännu ett tag fick alltså 60 år av sparade handlingar från Svenska Scoutförbundet och dess föregångare, Sveriges Scoutförbund och Sveriges Flickors Scoutförbund, ligga kvar oordnade på de vindskontor och motsvarande, där de hade placerats tills vidare. Stora delar av underlaget för flickscouternas historia i Sverige hade dock gått redan gått förlorade för all framtid efter en eldsvåda 1949.

Detta var vad Gösta Ternström och hans medarbetare skulle komma att ta tag i och börja ordna upp, så snart de nya lokalerna var färdigbyggda. Gösta hade då varit framgångsrik VD för Scoutvaror och Scoutförlaget under 40 år, men även mycket aktiv ledare på både förbunds- och gräsrotsnivå. Mängden av handlingar var naturligtvis oerhörd, även om materialets ålder i sig inte utgjorde något problem. Arkivarbetarna lärde sig så småningom att det inte är någon mening med att detaljstrukturera ett arkiv, förrän handlingarna blivit åtminstone 10 år gamla!

Planerna för arkiv och museum var nu redan så fasta att gamla scoutledare började se en möjlighet att lämna ifrån sig sitt historiska material och räkna med att det blev säkert omhändertaget för framtiden. Deras donationer utgjorde grunden för det blivande Scoutmuseet.

Redan från början kom ett stort antal människor att engagera sig i det som senare kom att kallas Arkiv- och Museikommittén, AMK. Många av dem efter att ha dragit sig tillbaka från centrala poster i förbundet eller på kansliet. Kanske har en drivkraft varit att bidra till bevarandet av något, som man själv varit med om att skapa?

En fylligare bakgrund har Georg Sterzel givit i en årsskrift från Scoutmuseets Vänner, ”Från sakletare till konserveringstekniker”. Den finns att hämta via länk nedan.

Kjesäterperioden 1972 – 2012

1972 flyttade förbundsarkiven och scoutbiblioteket in på Kjesäter. Där disponerade man nästan hela bottenvåningen i Grafiska huset, som byggts och inretts med den här verksamhetens krav i åtanke. Bakom gallergrindar fanns där bland annat 400 hyllmeter arkiv i rullbara kompakthyllor på räls, 70 hyllmeter scoutböcker i vitrinskåp och 10 meter välutrustade arbetsbänkar för arkivjobb, plus kopiator, datorer, säkerhetsskåp m.m. Dessutom ett par mindre arbetsrum med förråd, utrustning för limbindning och ritningsskåp för handlingar i storformat.

I april 1987 invigdes även Scoutmuseet i Kjesäters östra flygel av landshövdingen, i närvaro av kommunrepresentanter, SSF:s förbundsstyrelse och de flesta av förbundets distriktsordförande. Efter en genomgripande ombyggnad rymde då flygeln, förutom utställningslokaler, även kök och övernattningsmöjligheter för några arkiv- och museiarbetare, samt arbetsplatser och förråd.

Totalt gjordes investeringar, motsvarande drygt 2 500 000 kronor i 2017 års penningvärde, för att möjliggöra en fungerande arkiv- och museiverksamhet på Kjesäter. Och så sent som 2011 tillkom även två efterlängtade museiarbetsrum i Grafiska huset.

En av de konkreta fördelarna med placeringen på Kjesäter var de låga driftkostnaderna för lokalhyra m.m. En nackdel var dock svårigheterna att jobba regelbundet med arkiven och museet. Eftersom flertalet av medarbetarna bodde i Stockholm, fick man lov att planera in arbetshelger eller -veckor, när man bodde på Kjesäter och ägnade långa arbetsdagar åt sina uppgifter. En annan nackdel var att Scoutmuseet fick mycket få besökare, utöver dem som ändå var på Kjesäter av andra skäl, som kurser, konferenser, konfirmationsläger, förbundsmöten etc.

Under denna tid pågick emellertid också ett omfattande arbete i Stockholm för att bringa ordning i de många tusen samlade pressklippen om scouting i Sverige. Gerd Ek, tidigare ordförande och generalsekreterare i SSF, organiserade en stor ”klipp- och klistergrupp” för detta. Under trivsamma former träffades den först regelbundet på förbundskansliet och fortsatte därefter på Stockholms Scoutdistrikts kansli.

Mot slutet av den här perioden skedde dessutom allt mer annat arkivarbete på distriktskansliet, där även mer arbetsutrymme ställdes till förfogande. Dels för att bildarkivsgruppen skulle kunna jobba regelbundet med att skanna fotografierna i samlingen och förteckna de många nyinkomna. Dels för att arkivarbetarna behövde skynda på arbetet med att ordna upp förbundsarkivet för Sveriges Scoutförbund, som då fanns i arbetsarkivet på distriktskansliet.

Från 1985 hade Georg Sterzel en nyckelroll i arbetet på Kjesäter. Hans insatser för att göra förbundsarkiven till de sannolikt mest genomarbetade föreningsarkiven i Sverige går inte att överskatta. I årsskrift nr 14 från Scoutmuseets Vänner 1997 har Georg skrivit en utförligare berättelse om de första 25 åren av Kjesäterperioden. Den har titeln ”Från sakletare till konserveringstekniker” och finns att hämta i pdf-format:

Från sakletare till konserveringstekniker, SMV:s årsskrift nr 14, 1997 >>

Här finns också en presentation i pdf-format, som ger en bra bild av arkiven och museet på Kjesäter:
Arkiv och museum, 100 års scoutverksamhet på 200 kvadratmeter >>

Arkiv och museum idag

I samband med försäljningen av Kjesäter måste arkiv- och museiverksamheten flytta ut därifrån. Utrymmet för arkiven var dock oerhört mycket mindre i Stockholm. Därför gjorde arkivarbetarna en närmast övermänsklig insats med att i hast få tillräckligt mycket av arkivhandlingarna från Svenska Scoutförbundet så förberedda, att Riksarkivet kunde ta emot dem för deponering. Hösten 2012 gick de olika flyttlassen till Stockholm. Svenska Scoutförbundets arkiv till Riksarkivet och Sveriges Scoutförbunds handlingar till arkivarbetslokalerna på Stockholms Scoutdistrikts kansli. Museiföremål, utställningsmateriel m.m. till nya museilokaler i Örnsberg.

På distriktskansliet lyckades man ganska snabbt sortera in de nya arkivalierna, och arbetet med såväl handlingar som bilder kunde fortsätta. I Örnsberg skulle ett helt nytt och spännande museum byggas upp, Scouternas Museum, som kunde representera all scouting i Sverige. Detta arbete krävde mer tid, och kommer strängt taget alltid att fortgå. Fördelarna med att ha museet i Stockholm visade sig dock tidigt. Besöksfrekvensen ökade raskt, och museiarbetarna kunde jobba regelbundet.

Men kostnaderna för att bedriva arkiv- och museiverksamhet i Stockholm är avsevärt mycket högre än de var på Kjesäter. Det visade sig att även arkivarbetslokalerna på distriktskansliet måste sägas upp. Under hösten 2016 och våren-sommaren 2017 gjorde därför arkivarbetarna en ny intensiv insats av med att snabbt få så mycket av arkivhandlingarna från Sveriges Scoutförbund deponerbara på Riksarkivet, så att återstoden skulle rymmas i ett arkivarbetsrum på Scoutmuseet.

Sedan hösten 2017 sker alltså allt arbete med arkiv och museum på samma ställe, i anslutning till Scoutmuseets utställningslokaler. Det innebär praktiska fördelar och bidrar till gemenskapen mellan medarbetarna. Museilokalerna ligger nu i samma hus som Scouternas kansli i Stockholm, och arbetet med arkiv och museum blir allt mer integrerat med Scouternas centrala verksamhet.

Om vi jämför med de första årens verksamhet, ser vi naturligtvis flera stora skillnader. En är att arkiv och museum idag når många fler genom den digitala närvaron på internet. En annan är att medarbetarna numera inte bara har sin bakgrund inom SSF eller dess föregångare, utan även inom andra scoutförbund. Ytterligare en skillnad är att arbetet nu bedrivs med ett tydligare uttalat syfte, nämligen att också bidra till kvalitet och utveckling när det gäller dagens scoutverksamhet.